as if I were the fever

Hittade en novell jag skrev 2005/2006 någon gång. Det är ganska tydligt att den är skriven under min Per Nilsson period, men vem bryr sig. Hoppas ni gillar den.

En spegel. En simpel, rektangulär spegel, som är fylld med mannen med skäggs mål i livet. Bilder på folk som har lyckats. Nu står han där och speglar sig, bland sina idoler. Och han älskar känslan av att faktiskt passa in. Hans förut så stela ansikte har nu blivit formbart och det har format sig som en pusselbit som fullbordar ett femtusenbitarspussel.

En spegel. En simpel, rektangulär spegel. Kal och kylig ger den mannen utan skägg hans spegelbild. Han hatar att spegelbildens rörelser matchar hans egna perfekt. Det påminner honom om att han är det misslyckade han ser framför sig.

Mannen med skägg drar rocken över axlarna och går sedan ut, där han möts av en vägg av bitande kyla. Äsch, det är bara några kvarter att gå, tänker han, och halkar iväg längs den isiga trottoaren. Klockan är bara kvart i, han har inte bråttom.

Dyster masar sig mannen utan skägg iväg längs den tråkigt gulfärgade korridoren. Luften är kvav och smiter motvilligt ner i hans hals. Hans fotsteg ekar mot betong väggarna. Hungern gör sig påmind och han ökar takten mot matsalen. Men klockan är bara kvart i, han hinner nog.

Ljuset inifrån restaurangen lägger sig över mannen med skäggs figur innan han drar upp dörren. Värmen är mer än behaglig och han kan inte låta bli att släppa ifrån sig ett leende när hans vänner vinkar. Alla dom han älskar samlade runt ett och samma bord för hans skull. Det kan inte bli mycket bättre.

Den höga ljudnivån når mannen utan skäggs öron långt innan han kommit fram. Men oron suddas snabbt ut när han ser ett tomt bord längre inåt matsalen. Om bara maten inte smakar lika dåligt som den ser ut att göra så kan det inte bli mycket bättre.

Omringad av skratt och glädje, serveras mannen med skägg den ångande maten och luften fylls med en doft av nylagat. Hans mun fylls av ett spectra med goda smaker och vin av bästa sort. Det utbringas en skål för honom. De är så stolta.

Mattanten slevar upp halvfärdig sås på den överkokta potatisen. Mannen utan skägg möter hennes blick och vågar sig på ett snett leende. Han ser hur mattantens käkben spänns och hur hon ryter ”nästa” med hårt hopbitna tänder. Han går förbi dom ovälkomnande flinen och bort till det tomma bordet. Maten smakar i alla fall, på både gott och ont.

Klubbens skrikande neonskylt lyser upp längre fram på gatan. Men ljuset kan inte ens täcka hälften av alla som står otåligt väntande i kön. Mannen med skägg suckar och ska precis fråga sitt sällskap om dom ska gå någon annanstans, när vakten ropar hans namn. ”Välkommen”, säger han, som såklart känner igen honom, och släpper in dom in i den fullpackade lokalen.

Väl därinne är det tjockt med rök från rökmaskinerna och ljuset flimrar effektfullt i takt med musiken. Värmen tränger sig igenom hans kläder och en drink klingar bra i hans öron, varpå han styr sina steg mot baren.

Mannen utan skägg tar god tid på sig att avsluta sin måltid. Han har inte precis någon tid att passa. Men när han känner att det inte längre går att dra ut på det så börjar han sakta röra sig mot uppehållsrummet, där han ser fram emot att få trappa ner med en tidning.

Han plockar upp en utsliten tidning från soffbordet. Det är ovanligt lugnt och skönt i uppehållsrummet. För första gången på länge njuter han.

Ju mer natten drar sig mot sitt slut, desto fler drinkar slinker ner i mannen med skäggs hals. Alkoholen gör det svårare och svårare att hålla sig upprätt, så han bestämmer sig för att gå ut och ta en nypa frisk luft. Väl ute sätter han sig mot väggen och tar ett djupt andetag. Jag älskar mitt liv, tänker han medan det svartnar för ögonen. Jag älskar mitt liv…

Med tidningen i handen tar han bestämda steg mot sitt rum som månen skuggat i gallrets randiga mönster. Han viker upp tidningen och river ut en artikel han just läst och fäster den på sin spegel med en liten tejpbit. Artikeln handlar om honom, om hans frihet.

Mannen med skägg vaknar av en dunkande huvudvärk. Han masar sig upp och tar sig till badrummet där han möts av sitt nyvakna ansikte i spegeln. Då ser han i ögonvrån via spegeln att hans händer är alldeles täckta med blod. Samtidigt knackar det på dörren.

Den kvava luften slinker motvilligt ner i hans strupe och hans fotsteg ekar mot dom tunna gula väggarna. Han trycker upp den tröga dörren in till toaletten. Ställer sig med stängda ögon mitt emot en av speglarna ovanför handfatet. Han vågar inte titta. Han vill inte se. Snart kommer dom att mötas…

Svettig och invirad i dom smutsgula lakanen vaknar mannen utan skägg upp. Ingen idé att försöka somna om, så han drar sig själv upp ur sängen. Han släpar sig längs med väggen bort mot toaletten. Luften känns mer kvav än den brukar. Snart kommer dom att mötas...

Mannen med skägg öppnar ögonen. Möts av det han fruktade att han skulle få se. En man som hade allt men som förlorat det. Han rycker upp sin necessär ur sin bag, tar upp rakhyvel och börjar gråtande raka sig. Han gör det slarvigt och det blöder från flera skärsår i hans kinder.

Han pressar upp den tröga dörren och kliver blundandes in. Han går in och ställer sig framför en av speglarna. Snart så…

Framför honom står nu en helt annan man i spegeln. En man utan skägg. En man med en slät och blodig haka. En misslyckad man.

Han öppnar ögonen och framför honom står en man han inte sett på länge. En man som inte är ett dugg som sitt forna jag, men kanske på god väg. En man med skäggstubb. För idag kan han lämna den han varit så länge. Den misslyckade han vant sig vid att se i spegeln. För idag, ett liv senare, blir mannen åter fri.