värdelös
Du ser mig genom vinterjackornas virvlande dans,
hur jag går mot dig och ler. Dina mungipor börjar dra,
du har inte en chans, så spricker dina läppar upp och
dina tänder lyser av lycka och nervositet.
Jag kommer inte vara värd det.
Du vaknar innan mig, smeker mig över håret, kysser min hals.
Du drar dig upp, ut, in i köket. Brer mackor, kokar kaffe och
nynnar, endast iförd en knälång t-shirt. Tanken på att väcka
mig, se mitt leende när jag märker att du är här, överraska med
frukost. Hud mot hud.
Jag är inte värd det.
Du går med snabba steg, långa steg. Ändå känns det som att det
tar en evighet. Ögonen svider, händerna skakar, hjärtat klarar
knappt att slå. Du vet att jag ser efter dig, du vet att jag vill springa
och att det inte skulle hjälpa.
Jag var aldrig värd det.
Ett återfall, en saknad utan gränser. Den enkla vägen tillbaka till
det trygga och kända. En oövervinnelig önskan av att bli sedd.
Jag ser dig, du känner det, du tar emot det, omfamnar det. Men
magen, hjärnan, hjärtat säger emot.
Jag är inflationen som gått för långt. Så långt att jag aldrig blir
värd det.
Unhappy Hour; 01-17
Livet är i färg men jag är bara grå.
Ni är här när det gör ont,
men när det gör som ondast,
var fan är ni då?
Står ensam kvar i slussen,
klockan är efter två.
Löften om att umgås,
men ni röker hellre på.
Du sa, "du kan alltid ringa,
så är jag din dunderkur".
Men när jag väl får luften,
är det enklast med röd lur.
AUG.GUA
Fina dagar, fina nätter, fin låt.
Böcker och blandat
Jag älskar hur lättpåverkad jag varit utav böcker och filmer under min uppväxt. Att en bok kan förändra hur jag vill se på livet och på mig själv fortfarande är ju helt fantastiskt faktiskt... Att jag kan se en livsförändrande film ena dagen och en som går i en helt annan riktigt men som förändrar och påverkar lika mycket nästa dag. Att kunna vara så naiv är jag så otroligt lycklig över.
Sen att jag ändå alltid fastnar kvar i mitt gamla tråkiga jag i slutändan, det är väl en annan femma.
den första
Vilsen på den största av städers bredaste gata,
där kramar blir slagsmål och älska till att hata.
Vända är försent och för förändring är vi för lata,
så det enda du kan göra är att knyta din handflata,
och slå,
slå mig gul, slå mig blå, slå mig vilken jävla färg du vill,
dina slag kommer ändå aldrig nånsin att räcka till.
Danger.regnaD
Snö
Nu ligger vi under täcket. Värmen smälter våra djupfrusna hjärtan och får det att börja sticka. Precis som när man var liten och stoppade sina stelfrusna tår i badkaret. Jag hör hur du sakta somnar in med din rygg vänd mot mig.
-
Resan hem var som en kall, kall vinter. Så kall som bara nordliga vindar kan göra dem. Så stor som bara nordiska vintrar kan bli. Tidigare hade vi det alltid varmt.. Ditt hår var som en sand man kunde sila mellan fingrarna. Din hud som en uppvärmd bergshäll under oss en sen sommar natt.
-
Aldrig trodde jag vi skulle uppleva vintrar så stora. Aldrig trodde jag vi skulle behöva pulsa genom metersjup snö tillsammans.. Och de mörka tankarna omslöt mig, tankarna om att det får räcka nu.
-
Du vaknar till med ett litet ryck och vänder dig mot mig. Lägger huvudet på min axel och kisar med dina klarblåa ögon rakt in i mina.
-
Ingenting har någonsin varit och kan aldrig någonsin bli så stort och viktigt som du.
