Hennes

När hon stängde igen dörren till hans lägenhet så visste hon direkt. Det var så självklart, så ofrånkomligt. Ändå valde hon att förneka tanken. Pressa den långt bak in i de mörkaste gränder av hennes hjärna. Hon lutade huvudet mot dörren bakom sig och blundade, gav doften av billig såpa i det nystädade trapphuset några andetags chans innan hon började gå ner för trapporna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
EN ANNAN DAG

Dagen hade varit lång, rolig absolut, men väldigt lång och utmattande. Hon slet klumpigt av sig alla sina kläder och bytte om till den första t-shirt hon lyckades dra upp ur sin byrå, en vanlig grå urtvättad t-shirt. Hon la sig på soffan och kurade ihop sig så att mer än halva soffan var ledig trots att hon var ensam. Men trots att hon både var och kände sig ensam så spred sig en trygghet i henne som hon inte känt på otroligt länge.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
EN TREDJE DAG

Hon kastade sig över sin säng och kämpade sig genom lager av täcken, filtar och sängkläder tills hon låg gömd längst underst. Det skulle bli första gången hon sov i sin egen säng på flera dagar och det var någonting hon längtat efter. Men det kändes inte som det skulle, som hon trodde att det skulle göra. Nej inte alls faktiskt. När en tår gled ner för hennes kind började tankarna vandra. Förvånad och totalt förberedd på tåren samtidigt. Tankarna vandrade sakta vidare. Illamående och lättad. Några kvarter till och en vänstersväng. Hat och kärlek. Tankarna stannade nu, de var framme vid en mörk gränd, en av de mörkaste i hennes hjärna. Kudden under henne träffades nu av den första tåren som färgade den grå av utblandat smink där den träffade. Hon klev ur sängen och gick fram till sin byrå utan att orka torka sina kinder. Hon tog upp den gråa urtvättade t-shirten och tryckte in hela ansiktet i den. Tryggheten spred sig igen, längre och bredare i hennes kropp desto mer av hans lukt hon fick i sig. Tanken skrek nu i hennes huvud, ett outhärdligt högt skrik och det gick inte längre att hålla tanken gömd bland gränderna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ge gärna kritik, behöver det.

OM

"Om" måste vara bland det dummaste uttrycken jag stött på.

Hans

I det mörka rummet var det enda han kunde se hennes siluett i fönstrets motljus. Hur hennes rygg sakta sjönk upp och ned, händerna intrasslade i hennes hår som om dom varken orkade eller kunde hitta en väg ut.
-
"Jag vet inte vad jag ska säga" sa hon, fortfarande bortvänd från honom.
"Jag vet inte vad jag ska svara" svarade han utan att ta blicken från hennes siluett.
-
Hans tankar flimrade som ett epelepsianfall. Hans ögon tappade greppet om henne och han visste inte längre var han skulle fästa blicken. Han valde tillslut att blunda trots att han egentligen inte vågade låta fantasin styra över vad han skulle se. Allt han såg var henne.
-
"Jag hoppas att du någon gång kommer kunna se på dig själv som jag ser dig" sade han tillslut och öppnade ögonen igen.
-
Hon vände sig långsamt om, kröp upp längs sängen tills hennes ansikte var i jämnhöjd med hans. Hennes varma bröst vilandes mot hans bröstkorg. Hon smög in sin hand under hans nacke och gav honom en lång kyss. Sedan reste hon sig ur sängen och klädde på sig under tystnad. När hon var klar såg hon honom i ögonen men tittade hastigt bort igen. Som om hon ville säga någonting men i sista sekund ångrat sig. Sen så gick hon.

Hennes kommer imorgon.

Explosioner

"Igår var vi inklämda med en mängd andra syretjuvar i ett kvavt rum på södermalm. Alla var vi olika men ändå likadana. Varför alla var där spelade egentligen ingen roll. Inget spelade längre någon roll när explosionerna började spela.
-
Det var som att deras musik skapade syre till alla oss syretjuvar. Syre som vi sedan gjorde om till koldioxid och skickade tillbaka till explosionerna som gjorde det till syre ännu en gång. På så sätt blev vi ett evigt kretslopp där inne i det kvava rummet på södermalm.
-
När explosionerna dog ut lämnade dom oss kvar, andfådda, hämtandes efter andan. Igår stal vi massor av syre. Men i efterskalven från explosionerna så kan jag inte låta bli att tänka att någon gång så skall jag också bli en syregivare."
- http://syretjuven.blogg.se

RSS 2.0