.

Jag vill att du blundar ett tag nu och tänker, vad är det du vill? Äta ost, åka jorden runt, bli känd, ha sex eller vad fan som helst. Vad är det du vill?
 
Själv vill jag bara ha någon att dela min vilja med.

Mode.Mode

Har under en tid funderat på det här med mode. När jag klickade runt på olika bloggares sidor så slog det mig hur otroligt lika deras sätt att skriva, deras klädstil och generellt deras liv överlag verkar vara. Självklart är det inget fel med att leva som dom gör och jag önskar dom all lycka dom forthoppningsvis sitter på. Men det känns som att det eventuellt kan ge en väldigt vinklad bild till yngre. Yngre som faktiskt, medvetet eller inte, har dessa personer som förebilder. Med tanke på hur många som springer runt i vita converse och svart skinnjacka så antar jag att det är ganska många.
 
Som sagt, verkligen inget fel emd detta men för mig handlar mode om att uttrycka sig. Att kunna påverka andra människors uppfattning om dig innan dom pratat med dig. Men varför klär sig då så många i samma typ utan outfits? Varför vill man inte ge ett emr unikt intryck? 
 
Överlag så får jag känslan av att många bloggare målar upp en skev bild av hur livet ska levas som bäst.
 
Vill gärna veta vad du tror!

Verkligheten.

Under en period i mitt liv så sökte jag mig otroligt mycket till onykterhet. Att dricka så att allting känns enklare, att dansa tills benen håller på att ramla av, att kyssas med en total främling. Det jag såg fram emot under veckorna var helgen för att på helgen så skulle jag äntligen kunna dricka mig full.
 
Nu när jag ser tillbaka på det så känns det bara absurt och pinsamt. Jag ångrar självklart ingenting för ångest är enligt mig en extremt onödig känsla. Det gav många fina och roliga minnen och det är inget jag tänker förneka. Där emot kan jag verkligen undra vad det var i mig som skapade det här "monstret" och jag kan egentligen bara komma på ett rimligt svar. Verkligheten.
 
Verkigheten var något jag då inte riktigt kunde hantera av olika anledningar. Allt kändes extremt meningslöst och jag orkade oftast inte ens resa mig ur sängen på morgonen. När då helgen kom så kunde jag äntligen fly verkligheten genom att dricka. Att få en suddig syn på allt gjorde det lite enklare. Men jag vaknade en morgon utan att veta var jag var så slog det mig. Det är inte såhär jag vill leva.
 
En vän sa till mig en gång att hon hört någon offentlig person säga något i stil med;Tankar "Det man saknar när man är 30 är ovissheten. Att inte veta var eller med vem man skulle sluta kvällen". Det kan jag ha förståelse för men dels, varför kan du inte ha en sådan kväll nu? Dels så är det verkligen inte så jag vill ha mina kvällar. En kväll i soffan med samma jävla person som man alltid sitter i den där helvetiska soffan med tycker jag ärligt talat låter helt fantastiskt.
 
Känner att jag mest bara svamlar just nu men min frågeställningen kanske ändå letat sig fram till dig, annars får du ett förtydligande nu. Varför dricker vi oss ofantligt fulla från och till? Är det bara för att fly verkligheten? Går det inte att ha lika roligt utan alkohol? Vad tror du?

Nutid.

Att leva i nuet är nog viktigare än jag någonsin kunnat tro. Har alltid varit en drömmare, en tänkare, en som planerar otroligt långt in i framtiden.

Dessa framtidsplaner kan vara lösa eller ganska rejält fastskruvade. Men oavsett hur hårt dom sitter så kan dom på en minut, en sekund, kanske ännu mindre tid, bara raseras.

Jag kan också ligga med ångest över saker jag gjort, saker som varit. Men när man tänker efter så måste ångest vara den mest korkade känslan som finns. Du får be om ursäkt, lära dig utav ditt misstag och gå vidare. Mer kan du inte göra.

Därför försöker jag nu leva i nuet. Det är det svåraste jag vet ärligt talat men jag tycker att jag blivit en gnutta bättre på det. Istället för att vara värdelös på det så är jag nu bara dålig.

Har du tips på hur man gör så kasta dom på mig snälla du.

/Albin


RSS 2.0