as if I were the fever

När jag första gången framkallade bilder jag plåtat med en polares gamla plastiga analoga kamera kunde jag inte riktigt förstå vad det var jag gillade så fruktansvärt mycket med dom. Men nu i efterhand, efter att ha sett bilderna ett par gånger, förstår jag.

Att kameran inte var helt tight i listerna, att alla maskinproducerade plastdelar inte riktigt klaffar precis som dom ska. Det gjorde dessa bilder helt perfekta för mig. Små felaktiga ljusstrimmor, späckliga färger, smått oskarpt och nu efter ett tag ganska tummade, utslitna kanter. Att det som inte är helt perfekt, det i sig kanske blir något på gränsen till det..

Kanske därför jag borde fortsätta med min blogg, för trots små stavfel, konstigt uppbyggda meningar, fundamentali och heltöntiga inlägg, kan det för någon annan bli helt perfekt.