as if I were the fever

Vi är som plywoodskruvar,
vi blir tilldelade roller och fastnaglade vid det,
tills vi inte fyller någon funktion längre.
Då dras vi ut.

Hårt. Men ingen klagar.

På något vis sitter du där emellan.
På gränsen till att lossna,
men utan någonstans att landa
och kämpar därför kvar med all kraft.

Släpp. Ingen kommer klaga.

Du kommer landa någonstans.
Det finns ingen annan möjlighet.
Men var inte rädd,
du kan landa på min mjuka mage.

Sikta. Du kan inte missa.

Jag låter dig inte missa.