as if I were the fever

Sitter i någon slags trans vid datorn. Väldigt spännande att låta tankarna fladdra iväg tillsammans med minnen eller associationer som en speciell låt ger. Brukar tycka det är jobbigt när tankarna nästan alltid landar på samma ställe, och antagligen är det en av anledningarna till varför jag älskar att stå på scen med Cholera. Där tänker man inte, allt bara händer. På ett helt undebart vis. Benen fladdrar och mitt komplex över att jag är kobent försvinner totalt.

Men just nu är det bara skönt att dom landar på ett och samma ställe om och om igen. Drömma sig bort. Till något som har varit, något som är eller något som kan bli. Till två omfamnande vinterjackor. Till ett parfymdoftande hår, men med den personliga lukten av just den där underbara personen igenom trängandes och tar över hela inandningen. Till fjärilar i magen som blir höga på den lukt man drar ner djupt i lungorna. Till en blick som är för intensiv, väcker för många känslor, så det är helt omöjligt att bemöta den. Till värmen den blicken ger när den bränner sig fast på kroppen.

Hoppas ni kunde uppleva det lite genom mina gnetande fingrar.