as if I were the fever

Egentligen är det sjukt hur mycket andras tankar och tycke påverkar en. Eller mig i alla fall. Att någon bedömer något jag gör under en utav mina sämsta dagar kan egentligen omöjligt leda till en bra dom. Och jag visste det direkt efteråt. Ändå gör det ont att få veta vilket misslyckande det var..

Fastän det var människor jag, tyst för mig själv, skrattade åt när jag själv bedömde deras personligheter och utseenden. En dom som antagligen hade sårat dessa människor lika mycket som deras dom sårade mig.

Varför håller vi på såhär? Vi försöker må bra genom att få andra att må dåligt och man kan bara höra ringandet av hur dålig den metoden är. Visst det är omöjligt att inte vara det minsta ytlig och det är omöjligt att inte döma folk på tunna grunder men tänk hur mycket bättre alla skulle må om alla åtminstone försökte.

Jag ska fanemej försöka!