Konsten att avrätta en nallebjörn

Han stod nu mitt i rummet. Hur han tog sig in visste han inte riktigt, vad han skulle gärna nu när han tagit sig in visste han inte heller. Tårarna brände i ögonen på honom när han såg sig omkring och tillslut började hans kropp röra sig som om den vore radiostyrd. Den fumlade bland allt som var lastat över hennes lilla skrivbord, bläddrade mellan hennes böcker och tassade runt hela rummet i sin jakt. Vad han var ute efter visste han egentligen inte heller. Inte tills han såg den. Hennes brunvita nallebjörn. Han snappade åt sig den och gav sig ut samma väg som han kom in. Hur den vägen var kan han inte svara på såhär i efterhand.
-
Det var nästan helt vindstilla vid stranden men det var ändå ganska kallt och han minns sig önska att han tagit sina vantar precis som hans mamma sagt åt honom att göra. Han skönk ner på en bänk som var vänd mot havet och stranden. Frågan var nu vad han skulle göra med nallebjörnen. Kanske skulle han kunna elda upp den. Han letade fram sina tändstickor som stulit ur sin storasysters väska några dagar tidigare och kollade på den utslitna pappersförpackningen. Nej det kändes på någotvis för hemskt och utdraget att låta nallen brinna till döds. Han knöt handen runt tändsticksasken och kollade ut över stranden. Hans blick fastnade på en and som stod och gav honom en skeptisk min några meter bort. Han tog sig an den mest vädjande blick han kunde mot anden i hopp om tips på sätt att avrätta en nallebjörn. Anden ignorerade honom. Svin tänkte han och reste på sig.
-
Han tog sig sakta längst stranden. Kanske skulle man kasta nallen långt ut och låta vågorna ta den ner i djupet. Han tog sig fram till vattenbrynet och stoppade ner ena handen. Nej, på tok för kallt för att det skulle vara ett värdigt sätt att avliva nallen på. Han såg att nallen kollade på honom från hans grepp i vänsterhanden. Kolla inte sådär på mig, tänkte han och blundade för att undvika nallens blick.
-
Han hörde mullret från bilvägen en bit bakom honom. Kanske kunde han kasta nallen framför en buss. Han började gå mot vägen men ångrade sig snabbt. Han kunde inte stå ut med tanken på vad han skulle utsätta den stackars lilla busschauffören för om han genomförde det. Nej den här nallens död skulle han ha på sitt samvete, inte busschauffören.
-
Han satte sig ner i sanden. I fickan på sin parkas hittade han den lilla fällkniv som han fått en gång för länge sedan av en kusin som fick honom att lova att aldrig berätta var han fått den ifrån. Han minns att han tyckte det var lite konstigt, att ge någon en gåva var väl något att vara stolt över? Men tyst hade han förblivit. Han fälde ut kniven och studerade dess egg. Ja, med kniv får det bli. Snabbt, ljudlöst och väldigt klassiskt. Han satte bladet mot nallens strupe och började pressa lite lätt. Nallens ögon var alldeles blanka när dom såg på honom. Han pressade kniven lite hårdare nu. Man kunde se att nallen var gammal och älskad på sömmarna som skulle kunna spricka vilken sekund som helst. På tyget som var utslitet ända in till fodret. Han pressade kniven ännu lite till och tänkte att nu behöver jag bara dra den i sidled så är det här över. Han såg på nallens ena öra, det örat som hon alltid bet lite på i sömnen så att den yttersta spetsen på örat nu saknades. Han kände hur tårarna brände igen.
-
Han satte sig på en bänk utanför deras skola, på den sidan som han visste att hon alltid kom gåendes ifrån. Det var nu femton minuter tills deras första lektion och precis som förutspått så kom hon gåendes i sin lila höstkappa en liten bit bort. Han reste på sig och kände hur händerna började svettas. Hon såg honom nu och tog ut sin kurva litegrann så att dom inte skulle behöva utbyta några ord. Han sa hennes namn varpå hon frågade vad han ville. Han såg på hennes ansikte att hon inte sovit så bra natten innan. Han öppnade sin väska och tog fram nallen. Hon nästan flög fram och tog tag i den, konstaterade efter några vändor att den var i samma skick som den skulle. Hon kollade upp och tog ett halvt steg fram och gav honom en redig örfil. När hans ansikte fortfarande var vänt bort från henne efter örfilen så tog hon ännu ett halvt steg och gav honom en puss på kinden. Sedan gick hon med nallen hårt i famnen mot klassrummet och lämnade honom med värmen från både en örfil och ett par läppar på sin kind.
-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0