Lyckan

Det känns som att en vilsen hjärna är signumet för den åldern jag är i. Av någon anledning så känner jag stor press att "lyckas" i livet, utan att egentligen reflektera över vad framgång är. 
 
För numera mäts framgång i antal kronor på kontot och inte i antal skratt per dag, vilket i min mening inte bara är lite snett utan totalt jävla skevt. Att jag sedan är såpass svag att jag ligger och oroar över att jag inte räcker till mot samhällets mätsticka är bara hemskt. 
 
Oroar mig över att jag ska förbli ensam i mina ensammaste stunder, oroar mig över att jag inte kommer tjäna tillräckligt med pengar, oroar mig över att fel parti ska sitta i riksdagen. Kanske borde jag mäta efter egna mått. Kanske är samhällets mätsystem lika ologiskt som feet och yards.
 
Men frågan är bara vart fan jag börjar? Jag hörde någon dra ett citat från bibeln en gång:
"Låt Gud ge mig styrka att ta tag i mina egna problem, mod att förstå vilka problem jag inte rår på och kunskapen att skilja på dessa". 
 
Definitivt något jag måste träna på.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Fint.

2012-06-27 @ 18:49:03
Postat av: J

Instämmer med anonym.

2012-06-28 @ 01:01:03
Postat av: Claudia

Men hallå, du är inte ensam! Jag bjuder på jordgubbar vid vattnet nån solig dag. Så är vi båda lite mindre ensamma för en stund.

Svar: låter fantastiskt!
Albin Jansson

2012-07-06 @ 22:40:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0