Om förälskelser.
När man blir förälskad i någon så händer något med ens hjärna. Det är som att en förtrollning lägger sig runt den, en förtrollning som får oss att tolka det vi ser, hör och känner på ett sätt vi aldrig gjort tidigare. En förtrollning som får oss att skutta längst med gatan av livslust och lycka.
Ibland kan den här "förtrollningen" snarare vara en förbannelse. En tyngd på ens axlar. Något som lägger sig runt hjärnan och får oss att tolka allt det vi ser, hör och känner på ett sätt vi annars aldrig skulle göra. En förbannelse som får oss att släpa fötterna efter oss och slänga arga blickar efter allt och alla.
Förbannelse.
Förälskelse.
Förtrollning.
Jag vet inte om det finns något svar på hur man blir av med denna förbannelse/förälskelse/förtrollning. Jag vet inte heller om man kan "sätta på" den heller. Antar att det inte är något vi kan styra över och kanske är det också bra att vi inte kan styra över det?
När det här är något som har en negativ påverkan på dig och din vardag, en förbannelse och inte förtrollning, så kan du ibland gå igenom sorgens fem steg. Förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans. Förälskelsen tar över dig och du vägrar acceptera att det inte kommer bli som du vill. Sen blir du ofta arg och undrar varför i helvete inte du duger för?! Sen börjar du köpslå, kanske tänker du "jag försöker vinna hans/hennes hjärta i en vecka till", kanske inte. Sen kan depressionen komma sig smygande och ingenting känns längre meningsfullt. Varför ens gå upp på morgonen?
Men helt plötsligt så kan den bara släppa och allt du ser, hör och känner är mer sig likt igen. Oftast kan du inte ens förstå hur du kunde se, höra och känna som du gjort under den heller. Oftast vägrar du erkänna att du tappat kontrollen över ditt sätt. Det är acceptansen som äntligen kommit.
Kanske upplever du det inte alls såhär, kanske upplever du det precis som jag beskrivit det, kanske upplever du det simulärt men köpslåendet kommer före ilskan? Berätta för mig, prata med mig, argumentera mot mig. Jag är inte så långt bort som du tror och jag behöver någon som bryr sig och som jag kan bry mig om för jag vet själv inte riktigt var i den här förälskelsen/förtrollningen/förbannelsen jag är.
/Albin
KIK: Eskju.
albinjansson @ Twitter.
Kommentarer
Postat av: Hanna Ek
Oh,. så fint.
Svar:
Albin Jansson
Postat av: sannaantonia
tusentack!
riktigt, riktigt fint skrivet.
Svar:
Albin Jansson
Postat av: Emma - bymeemma
SV. tack fina du!
Postat av: Jennifer Eklund
Jag har aldrig läst något så vackert som dina texter. Och din podcast var minst lika vacker. Jag själv bloggar för att det på något vis blev terapi för mig, tömma huvudet på tankespöken. Struntar fullständigt i om mina tio läsare skulle få för sig att sluta läsa den.
Svar:
Albin Jansson
Postat av: Sofia
Du träffar helt rätt.
Trackback