Xmas.samX
Från största slott till minsta skjul,
Önskar jag er alla en god jul.
(gay jag vet, deal with it!)
world.dlrow
-
Idag så köpte jag den dyraste flugan jag någonsin köpt,
that got to count for something right?
December
Hur får man någon att inse att den gjort sitt livs största misstag? För, tro mig, du har faktiskt gjort det. Det roliga är bara att jag får lida för det.
Hur länge vågar du låta mig lida?
Dumdumdum
Är så jävla naiv, önskar bara att det kunde ge mig någonting någon jävla gång. Måste förstå att du egentligen inte bryr dig.
Konsten att avrätta en nallebjörn
Han stod nu mitt i rummet. Hur han tog sig in visste han inte riktigt, vad han skulle gärna nu när han tagit sig in visste han inte heller. Tårarna brände i ögonen på honom när han såg sig omkring och tillslut började hans kropp röra sig som om den vore radiostyrd. Den fumlade bland allt som var lastat över hennes lilla skrivbord, bläddrade mellan hennes böcker och tassade runt hela rummet i sin jakt. Vad han var ute efter visste han egentligen inte heller. Inte tills han såg den. Hennes brunvita nallebjörn. Han snappade åt sig den och gav sig ut samma väg som han kom in. Hur den vägen var kan han inte svara på såhär i efterhand.
-
Det var nästan helt vindstilla vid stranden men det var ändå ganska kallt och han minns sig önska att han tagit sina vantar precis som hans mamma sagt åt honom att göra. Han skönk ner på en bänk som var vänd mot havet och stranden. Frågan var nu vad han skulle göra med nallebjörnen. Kanske skulle han kunna elda upp den. Han letade fram sina tändstickor som stulit ur sin storasysters väska några dagar tidigare och kollade på den utslitna pappersförpackningen. Nej det kändes på någotvis för hemskt och utdraget att låta nallen brinna till döds. Han knöt handen runt tändsticksasken och kollade ut över stranden. Hans blick fastnade på en and som stod och gav honom en skeptisk min några meter bort. Han tog sig an den mest vädjande blick han kunde mot anden i hopp om tips på sätt att avrätta en nallebjörn. Anden ignorerade honom. Svin tänkte han och reste på sig.
-
Han tog sig sakta längst stranden. Kanske skulle man kasta nallen långt ut och låta vågorna ta den ner i djupet. Han tog sig fram till vattenbrynet och stoppade ner ena handen. Nej, på tok för kallt för att det skulle vara ett värdigt sätt att avliva nallen på. Han såg att nallen kollade på honom från hans grepp i vänsterhanden. Kolla inte sådär på mig, tänkte han och blundade för att undvika nallens blick.
-
Han hörde mullret från bilvägen en bit bakom honom. Kanske kunde han kasta nallen framför en buss. Han började gå mot vägen men ångrade sig snabbt. Han kunde inte stå ut med tanken på vad han skulle utsätta den stackars lilla busschauffören för om han genomförde det. Nej den här nallens död skulle han ha på sitt samvete, inte busschauffören.
-
Han satte sig ner i sanden. I fickan på sin parkas hittade han den lilla fällkniv som han fått en gång för länge sedan av en kusin som fick honom att lova att aldrig berätta var han fått den ifrån. Han minns att han tyckte det var lite konstigt, att ge någon en gåva var väl något att vara stolt över? Men tyst hade han förblivit. Han fälde ut kniven och studerade dess egg. Ja, med kniv får det bli. Snabbt, ljudlöst och väldigt klassiskt. Han satte bladet mot nallens strupe och började pressa lite lätt. Nallens ögon var alldeles blanka när dom såg på honom. Han pressade kniven lite hårdare nu. Man kunde se att nallen var gammal och älskad på sömmarna som skulle kunna spricka vilken sekund som helst. På tyget som var utslitet ända in till fodret. Han pressade kniven ännu lite till och tänkte att nu behöver jag bara dra den i sidled så är det här över. Han såg på nallens ena öra, det örat som hon alltid bet lite på i sömnen så att den yttersta spetsen på örat nu saknades. Han kände hur tårarna brände igen.
-
Han satte sig på en bänk utanför deras skola, på den sidan som han visste att hon alltid kom gåendes ifrån. Det var nu femton minuter tills deras första lektion och precis som förutspått så kom hon gåendes i sin lila höstkappa en liten bit bort. Han reste på sig och kände hur händerna började svettas. Hon såg honom nu och tog ut sin kurva litegrann så att dom inte skulle behöva utbyta några ord. Han sa hennes namn varpå hon frågade vad han ville. Han såg på hennes ansikte att hon inte sovit så bra natten innan. Han öppnade sin väska och tog fram nallen. Hon nästan flög fram och tog tag i den, konstaterade efter några vändor att den var i samma skick som den skulle. Hon kollade upp och tog ett halvt steg fram och gav honom en redig örfil. När hans ansikte fortfarande var vänt bort från henne efter örfilen så tog hon ännu ett halvt steg och gav honom en puss på kinden. Sedan gick hon med nallen hårt i famnen mot klassrummet och lämnade honom med värmen från både en örfil och ett par läppar på sin kind.
-
Hennes
När hon stängde igen dörren till hans lägenhet så visste hon direkt. Det var så självklart, så ofrånkomligt. Ändå valde hon att förneka tanken. Pressa den långt bak in i de mörkaste gränder av hennes hjärna. Hon lutade huvudet mot dörren bakom sig och blundade, gav doften av billig såpa i det nystädade trapphuset några andetags chans innan hon började gå ner för trapporna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
EN ANNAN DAG
EN ANNAN DAG
Dagen hade varit lång, rolig absolut, men väldigt lång och utmattande. Hon slet klumpigt av sig alla sina kläder och bytte om till den första t-shirt hon lyckades dra upp ur sin byrå, en vanlig grå urtvättad t-shirt. Hon la sig på soffan och kurade ihop sig så att mer än halva soffan var ledig trots att hon var ensam. Men trots att hon både var och kände sig ensam så spred sig en trygghet i henne som hon inte känt på otroligt länge.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
EN TREDJE DAG
Hon kastade sig över sin säng och kämpade sig genom lager av täcken, filtar och sängkläder tills hon låg gömd längst underst. Det skulle bli första gången hon sov i sin egen säng på flera dagar och det var någonting hon längtat efter. Men det kändes inte som det skulle, som hon trodde att det skulle göra. Nej inte alls faktiskt. När en tår gled ner för hennes kind började tankarna vandra. Förvånad och totalt förberedd på tåren samtidigt. Tankarna vandrade sakta vidare. Illamående och lättad. Några kvarter till och en vänstersväng. Hat och kärlek. Tankarna stannade nu, de var framme vid en mörk gränd, en av de mörkaste i hennes hjärna. Kudden under henne träffades nu av den första tåren som färgade den grå av utblandat smink där den träffade. Hon klev ur sängen och gick fram till sin byrå utan att orka torka sina kinder. Hon tog upp den gråa urtvättade t-shirten och tryckte in hela ansiktet i den. Tryggheten spred sig igen, längre och bredare i hennes kropp desto mer av hans lukt hon fick i sig. Tanken skrek nu i hennes huvud, ett outhärdligt högt skrik och det gick inte längre att hålla tanken gömd bland gränderna.
EN TREDJE DAG
Hon kastade sig över sin säng och kämpade sig genom lager av täcken, filtar och sängkläder tills hon låg gömd längst underst. Det skulle bli första gången hon sov i sin egen säng på flera dagar och det var någonting hon längtat efter. Men det kändes inte som det skulle, som hon trodde att det skulle göra. Nej inte alls faktiskt. När en tår gled ner för hennes kind började tankarna vandra. Förvånad och totalt förberedd på tåren samtidigt. Tankarna vandrade sakta vidare. Illamående och lättad. Några kvarter till och en vänstersväng. Hat och kärlek. Tankarna stannade nu, de var framme vid en mörk gränd, en av de mörkaste i hennes hjärna. Kudden under henne träffades nu av den första tåren som färgade den grå av utblandat smink där den träffade. Hon klev ur sängen och gick fram till sin byrå utan att orka torka sina kinder. Hon tog upp den gråa urtvättade t-shirten och tryckte in hela ansiktet i den. Tryggheten spred sig igen, längre och bredare i hennes kropp desto mer av hans lukt hon fick i sig. Tanken skrek nu i hennes huvud, ett outhärdligt högt skrik och det gick inte längre att hålla tanken gömd bland gränderna.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ge gärna kritik, behöver det.
Ge gärna kritik, behöver det.
OM
"Om" måste vara bland det dummaste uttrycken jag stött på.
Hans
I det mörka rummet var det enda han kunde se hennes siluett i fönstrets motljus. Hur hennes rygg sakta sjönk upp och ned, händerna intrasslade i hennes hår som om dom varken orkade eller kunde hitta en väg ut.
-
"Jag vet inte vad jag ska säga" sa hon, fortfarande bortvänd från honom.
"Jag vet inte vad jag ska svara" svarade han utan att ta blicken från hennes siluett.
-
Hans tankar flimrade som ett epelepsianfall. Hans ögon tappade greppet om henne och han visste inte längre var han skulle fästa blicken. Han valde tillslut att blunda trots att han egentligen inte vågade låta fantasin styra över vad han skulle se. Allt han såg var henne.
Hans tankar flimrade som ett epelepsianfall. Hans ögon tappade greppet om henne och han visste inte längre var han skulle fästa blicken. Han valde tillslut att blunda trots att han egentligen inte vågade låta fantasin styra över vad han skulle se. Allt han såg var henne.
-
"Jag hoppas att du någon gång kommer kunna se på dig själv som jag ser dig" sade han tillslut och öppnade ögonen igen.
"Jag hoppas att du någon gång kommer kunna se på dig själv som jag ser dig" sade han tillslut och öppnade ögonen igen.
-
Hon vände sig långsamt om, kröp upp längs sängen tills hennes ansikte var i jämnhöjd med hans. Hennes varma bröst vilandes mot hans bröstkorg. Hon smög in sin hand under hans nacke och gav honom en lång kyss. Sedan reste hon sig ur sängen och klädde på sig under tystnad. När hon var klar såg hon honom i ögonen men tittade hastigt bort igen. Som om hon ville säga någonting men i sista sekund ångrat sig. Sen så gick hon.
Hennes kommer imorgon.
Hon vände sig långsamt om, kröp upp längs sängen tills hennes ansikte var i jämnhöjd med hans. Hennes varma bröst vilandes mot hans bröstkorg. Hon smög in sin hand under hans nacke och gav honom en lång kyss. Sedan reste hon sig ur sängen och klädde på sig under tystnad. När hon var klar såg hon honom i ögonen men tittade hastigt bort igen. Som om hon ville säga någonting men i sista sekund ångrat sig. Sen så gick hon.
Hennes kommer imorgon.
Explosioner
"Igår var vi inklämda med en mängd andra syretjuvar i ett kvavt rum på södermalm. Alla var vi olika men ändå likadana. Varför alla var där spelade egentligen ingen roll. Inget spelade längre någon roll när explosionerna började spela.
-
Det var som att deras musik skapade syre till alla oss syretjuvar. Syre som vi sedan gjorde om till koldioxid och skickade tillbaka till explosionerna som gjorde det till syre ännu en gång. På så sätt blev vi ett evigt kretslopp där inne i det kvava rummet på södermalm.
-
När explosionerna dog ut lämnade dom oss kvar, andfådda, hämtandes efter andan. Igår stal vi massor av syre. Men i efterskalven från explosionerna så kan jag inte låta bli att tänka att någon gång så skall jag också bli en syregivare."
När explosionerna dog ut lämnade dom oss kvar, andfådda, hämtandes efter andan. Igår stal vi massor av syre. Men i efterskalven från explosionerna så kan jag inte låta bli att tänka att någon gång så skall jag också bli en syregivare."
- http://syretjuven.blogg.se
The bare truth
evol
When you fall in love,
everything else falls out.
It'll kick down your door,
take the last cup of coffee,
and throw itself on the couch.
And when you leave the door open,
it's no fun anymore.
Left naked and alone,
and you'll never open that door no more.
värdelös
Du ser mig genom vinterjackornas virvlande dans,
hur jag går mot dig och ler. Dina mungipor börjar dra,
du har inte en chans, så spricker dina läppar upp och
dina tänder lyser av lycka och nervositet.
Jag kommer inte vara värd det.
Du vaknar innan mig, smeker mig över håret, kysser min hals.
Du drar dig upp, ut, in i köket. Brer mackor, kokar kaffe och
nynnar, endast iförd en knälång t-shirt. Tanken på att väcka
mig, se mitt leende när jag märker att du är här, överraska med
frukost. Hud mot hud.
Jag är inte värd det.
Du går med snabba steg, långa steg. Ändå känns det som att det
tar en evighet. Ögonen svider, händerna skakar, hjärtat klarar
knappt att slå. Du vet att jag ser efter dig, du vet att jag vill springa
och att det inte skulle hjälpa.
Jag var aldrig värd det.
Ett återfall, en saknad utan gränser. Den enkla vägen tillbaka till
det trygga och kända. En oövervinnelig önskan av att bli sedd.
Jag ser dig, du känner det, du tar emot det, omfamnar det. Men
magen, hjärnan, hjärtat säger emot.
Jag är inflationen som gått för långt. Så långt att jag aldrig blir
värd det.
Unhappy Hour; 01-17
Livet är i färg men jag är bara grå.
Ni är här när det gör ont,
men när det gör som ondast,
var fan är ni då?
Står ensam kvar i slussen,
klockan är efter två.
Löften om att umgås,
men ni röker hellre på.
Du sa, "du kan alltid ringa,
så är jag din dunderkur".
Men när jag väl får luften,
är det enklast med röd lur.
AUG.GUA
Fina dagar, fina nätter, fin låt.
Böcker och blandat
Jag älskar hur lättpåverkad jag varit utav böcker och filmer under min uppväxt. Att en bok kan förändra hur jag vill se på livet och på mig själv fortfarande är ju helt fantastiskt faktiskt... Att jag kan se en livsförändrande film ena dagen och en som går i en helt annan riktigt men som förändrar och påverkar lika mycket nästa dag. Att kunna vara så naiv är jag så otroligt lycklig över.
Sen att jag ändå alltid fastnar kvar i mitt gamla tråkiga jag i slutändan, det är väl en annan femma.
den första
Vilsen på den största av städers bredaste gata,
där kramar blir slagsmål och älska till att hata.
Vända är försent och för förändring är vi för lata,
så det enda du kan göra är att knyta din handflata,
och slå,
slå mig gul, slå mig blå, slå mig vilken jävla färg du vill,
dina slag kommer ändå aldrig nånsin att räcka till.
Danger.regnaD
Snö
Nu ligger vi under täcket. Värmen smälter våra djupfrusna hjärtan och får det att börja sticka. Precis som när man var liten och stoppade sina stelfrusna tår i badkaret. Jag hör hur du sakta somnar in med din rygg vänd mot mig.
-
Resan hem var som en kall, kall vinter. Så kall som bara nordliga vindar kan göra dem. Så stor som bara nordiska vintrar kan bli. Tidigare hade vi det alltid varmt.. Ditt hår var som en sand man kunde sila mellan fingrarna. Din hud som en uppvärmd bergshäll under oss en sen sommar natt.
-
Aldrig trodde jag vi skulle uppleva vintrar så stora. Aldrig trodde jag vi skulle behöva pulsa genom metersjup snö tillsammans.. Och de mörka tankarna omslöt mig, tankarna om att det får räcka nu.
-
Du vaknar till med ett litet ryck och vänder dig mot mig. Lägger huvudet på min axel och kisar med dina klarblåa ögon rakt in i mina.
-
Ingenting har någonsin varit och kan aldrig någonsin bli så stort och viktigt som du.
1.
... dessa slitna sidor,
märkta från dina naglar,
fläckade från dina fingertoppar.
Undrar om ni saknar henne lika
jävla
mycket
som
jag
.
-
I need to kill time to heal,
but I'm incapable,
so now time is killing me.
