as if I were the fever

Jag har haft en bra tid på blogg.se. Båda mina bloggar esku.blogg.se och amsterdamn.blogg.se har varit underbart roliga att driva tack vare all eran respons.

 

Av hemlig anledning (mest för att verka mystisk) så kommer jag att byta plattform. Så från och med idag så kommer ni hitta mig på http://albin.colin.se. Hoppas ni kommer läsa även där!

 

Tack och hej!

/Albin

Jag vill att du blundar ett tag nu och tänker, vad är det du vill? Äta ost, åka jorden runt, bli känd, ha sex eller vad fan som helst. Vad är det du vill?

 

Själv vill jag bara ha någon att dela min vilja med.

Finns en väldigt fin film med ett utav de finaste citaten någonsin i. Red line heter den och citatet är:

Har under en tid funderat på det här med mode. När jag klickade runt på olika bloggares sidor så slog det mig hur otroligt lika deras sätt att skriva, deras klädstil och generellt deras liv överlag verkar vara. Självklart är det inget fel med att leva som dom gör och jag önskar dom all lycka dom forthoppningsvis sitter på. Men det känns som att det eventuellt kan ge en väldigt vinklad bild till yngre. Yngre som faktiskt, medvetet eller inte, har dessa personer som förebilder. Med tanke på hur många som springer runt i vita converse och svart skinnjacka så antar jag att det är ganska många.

 

Som sagt, verkligen inget fel emd detta men för mig handlar mode om att uttrycka sig. Att kunna påverka andra människors uppfattning om dig innan dom pratat med dig. Men varför klär sig då så många i samma typ utan outfits? Varför vill man inte ge ett emr unikt intryck? 

 

Överlag så får jag känslan av att många bloggare målar upp en skev bild av hur livet ska levas som bäst.

 

Vill gärna veta vad du tror!

Läser du några bloggar?

Jag är väldigt dålig på det men kollar in ett par då och då. Har dock ingen speciell i åtanke men en utav favoriterna är niotillfem. Har du tips så langa gärna!

 

Vad ägnar du mest tid åt på din fritid?

Musik är definitivt mitt största intresse. Spelar i band men pillar även en del hemma.

 

Hur många pedaler har du till din gitarr?

Just nu 4st varav en är multieffekt.

 

Vad lyssnar du på för musik?

Jag har egentligen bara ett band som jag alltid lyssnar på vilket är Kent. Finns någon trygghet i att lyssna på dom som jag behöver ibland. Annars går det verkligen i perioder. Kommer från en period där La Dispute rullade mycket men nu är det mycket Bo Kaspers Orkester, Alt-J och Wu Lyf.

 

Har du någon gång varit intim med en kille?

Har självklart busat lite med mina nära vänner men inget överdrivet. Önskar att jag tände på killar också men gör tyvärr inte det…

 

Hur lång är din penis?

Tillräckligt.

 

Hur ser din drömtjej ut?

Har väl egentligen inte så mycket med utseende att göra snarare utstrålning och rörelsemönster, det är förbannat sexigt.

 

Hörde dig prata på radion ang depression, hur är det med det nu?

Jag mår väldigt bra i jämförelse, ibland är det tungt och känslan av meningslöshet kan komma sig krypande men jag har lyckats sätta det i perspektiv. Jag har hittat vad som ger mig mening och då gäller det bara att försöka koncentrera sig på det.

 

Hette inte du Esku eller något liknande på bilddagboken förut?

Haha jo det stämmer faktiskt. Väldigt länge sen dock…

 

Har då något maxgräns för hur många det får skilja mellan dig och din framtida partner?

Nej gud nej, man måste våga testa innan man vet vilket smak man tycker om så att säga. Jag har inte bråttom och har aldrig förstått varför man ska bry sig om antal faktiskt.

 

Är det möjligen medfött att du är så bra på att uttrycka dig i text?

Ingen aning, är väl en blandning av gener och uppfostran men tror det framförallt har med intresse att göra.  Man kan nog aldrig bli bra på något som man inte tycker är spännande eller kul.

 

Vad är din största svaghet?

Försöker alltid bortse från mina svagheter och fokusera på det positiva men… Skulle tro att det är min tendens att sätta stor press på mig själv. Har väldigt svårt att give myself a break så att säga.

 

Vad har du för syn på religion?

Jag har inget emot något som hjälper människor. Det finns otroligt mycket fint med religion så som gemenskap och syfte. Jag har dock väldigt svårt för människor som utnyttjat religion för att tjäna pengar. Själv skulle jag nog definiera mig som en agnostiker. Allt är möjligt så varför utesluta något? Även om det kanske inte är så troligt… Jag har däremot ingen religiös påverkan på mitt sätt att leva.

 

Är du medveten om att du fått folk (dvs mig) att fråga när de läser dina texter?

Det hade jag ingen aning om faktiskt, men har själv gråtit när jag skrivit vissa utav mina texter så det låter inte orimligt. Du får gärna berätta vilken text det var… Och att jag inte visste om det stödjer bara att jag tycker att ni ger för lite respons!

 

Vilken öl föredrar du, DAB eller Spaten?

Båda väldigt trevliga öl men min favorit är nog DAB utav dom två. Dock är sällskapet viktigare än ölen!

 

Om du var gjort av soppa skulle du äta dig själv då?

Självklart.

 

Vart är du om 5år?

Ingen jävla aning och det är väl skönt det?

 

Tänkte falla för grupptrycket och ha en klassisk frågestund som en riktig bloggare. Vad undrar du?

 

Skicka din fråga till mig aningen här eller på min mail,

[email protected],

eller på min twitter: @albinjansson

eller på KiK: eskju.

 

Lovar att ge galet bra svar.

Under en period i mitt liv så sökte jag mig otroligt mycket till onykterhet. Att dricka så att allting känns enklare, att dansa tills benen håller på att ramla av, att kyssas med en total främling. Det jag såg fram emot under veckorna var helgen för att på helgen så skulle jag äntligen kunna dricka mig full.

 

Nu när jag ser tillbaka på det så känns det bara absurt och pinsamt. Jag ångrar självklart ingenting för ångest är enligt mig en extremt onödig känsla. Det gav många fina och roliga minnen och det är inget jag tänker förneka. Där emot kan jag verkligen undra vad det var i mig som skapade det här "monstret" och jag kan egentligen bara komma på ett rimligt svar. Verkligheten.

 

Verkigheten var något jag då inte riktigt kunde hantera av olika anledningar. Allt kändes extremt meningslöst och jag orkade oftast inte ens resa mig ur sängen på morgonen. När då helgen kom så kunde jag äntligen fly verkligheten genom att dricka. Att få en suddig syn på allt gjorde det lite enklare. Men jag vaknade en morgon utan att veta var jag var så slog det mig. Det är inte såhär jag vill leva.

 

En vän sa till mig en gång att hon hört någon offentlig person säga något i stil med;Tankar "Det man saknar när man är 30 är ovissheten. Att inte veta var eller med vem man skulle sluta kvällen". Det kan jag ha förståelse för men dels, varför kan du inte ha en sådan kväll nu? Dels så är det verkligen inte så jag vill ha mina kvällar. En kväll i soffan med samma jävla person som man alltid sitter i den där helvetiska soffan med tycker jag ärligt talat låter helt fantastiskt.

 

Känner att jag mest bara svamlar just nu men min frågeställningen kanske ändå letat sig fram till dig, annars får du ett förtydligande nu. Varför dricker vi oss ofantligt fulla från och till? Är det bara för att fly verkligheten? Går det inte att ha lika roligt utan alkohol? Vad tror du?

Om jag ger dig en chans,

lovar du att ge mig en då?

Om jag skulle trassla till det,

får jag en chans till eller skulle du gå?

Om du verkligen älskar någon,

hur många chanser kan den få?

-

Med eller utan skägg?

 

Det känns som att jag letat i evigheter.

Vänt på varje sten och lyft på varje blad. 

Det gick så långt att jag glömt vad jag letat efter.

Vad gör mig ledsen och vad gör mig glad?

 

Jag gick vilse i mitt eget mörka djupa hål.

Jag bara gick, utan syfte och utan mål.

Tills du påminde mig.

 

Nu är jag där i mörkrets jävla djup igen.

Jag har ingen jävla aning om hur jag tar mig hem.

Kan någon påminna mig?

 

Han fumlade fram en cigarett, den näst sista ur paketet. Med sina skakande händer och på grund av den isande vinden så behövde han flera försök innan han fick upp elden. Knastret från tobaken då han tog första blosset påminde honom om den totala tystnad och ensamhet han befann sig i.

 

Flera gånger hade han promenerat förbi här, flera gånger hade han också tänkt tanken men aldrig tagit den på allvar. Han tog ett till bloss och blåste ut röken genom näsan. Han hade försökt sluta röka flera gånger men nu spelade det inte längre någon roll.

 

Han klarade inte av att blunda för bakom ögonlocken så lurade hennes ansikte. Groparna i kinderna när hon log, hur hon bet på läppen trots att hon försökt göra sig av med den dåliga vanan och hennes sätt att långsamt dra håret bakom öronen. Han hade inte vågat sova på flera nätter för skräcken inför att blunda var för stor.

 

Länge hade han trott att det var upp till honom. Att han kunde förändra allt. Att det var hos honom problemet låg och att det var hans förbannade plikt att ändra sitt sätt för att få det att fungera. Dom brukar säga att hoppet är det sista som lämnar människan, tänkte han. Men när hoppet lämnat dig, vad fan gör du då?

 

Vinden tilltog och det blev svårare och svårare att hålla balansen, men det spelade inte heller någon roll. Han tog ett sista bloss på cigaretten, flickade iväg den med pekfingret och blundade en sista gång. Hennes leende mötte honom och det fick hans hjärta att stanna som det alltid gjort. Sen hoppade han.

När man blir förälskad i någon så händer något med ens hjärna. Det är som att en förtrollning lägger sig runt den, en förtrollning som får oss att tolka det vi ser, hör och känner på ett sätt vi aldrig gjort tidigare. En förtrollning som får oss att skutta längst med gatan av livslust och lycka.

 

Ibland kan den här "förtrollningen" snarare vara en förbannelse. En tyngd på ens axlar. Något som lägger sig runt hjärnan och får oss att tolka allt det vi ser, hör och känner på ett sätt vi annars aldrig skulle göra. En förbannelse som får oss att släpa fötterna efter oss och slänga arga blickar efter allt och alla.

 

Förbannelse.

Förälskelse.

Förtrollning.

 

Jag vet inte om det finns något svar på hur man blir av med denna förbannelse/förälskelse/förtrollning. Jag vet inte heller om man kan "sätta på" den heller. Antar att det inte är något vi kan styra över och kanske är det också bra att vi inte kan styra över det?

 

När det här är något som har en negativ påverkan på dig och din vardag, en förbannelse och inte förtrollning, så kan du ibland gå igenom sorgens fem steg. Förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans. Förälskelsen tar över dig och du vägrar acceptera att det inte kommer bli som du vill. Sen blir du ofta arg och undrar varför i helvete inte du duger för?! Sen börjar du köpslå, kanske tänker du "jag försöker vinna hans/hennes hjärta i en vecka till", kanske inte. Sen kan depressionen komma sig smygande och ingenting känns längre meningsfullt. Varför ens gå upp på morgonen? 

 

Men helt plötsligt så kan den bara släppa och allt du ser, hör och känner är mer sig likt igen. Oftast kan du inte ens förstå hur du kunde se, höra och känna som du gjort under den heller. Oftast vägrar du erkänna att du tappat kontrollen över ditt sätt. Det är acceptansen som äntligen kommit. 

 

Kanske upplever du det inte alls såhär, kanske upplever du det precis som jag beskrivit det, kanske upplever du det simulärt men köpslåendet kommer före ilskan? Berätta för mig, prata med mig, argumentera mot mig. Jag är inte så långt bort som du tror och jag behöver någon som bryr sig och som jag kan bry mig om för jag vet själv inte riktigt var i den här förälskelsen/förtrollningen/förbannelsen jag är.

 

/Albin

 

[email protected].

KIK: Eskju.

albinjansson @ Twitter.

Här är min testpodcast! Är ljudet ok? Låter min röst bra? Hör man vad för mystiska saker jag håller på med i bakrgrunden? Puss.